Lite tyst här i bloggen nu. Hemskt hur sånthär kan påverka en så mycket som det faktiskt gör, jag har skakat i ett dygn nu. Kände inte Heikki bra, men ändå skakar händelsen liksom upp allting. Kunde du månne själv tänka sig hur saknad du blev? Allt är helt dystert och underligt uppstannat. Man ser alla runt omkring en och också sig själv brytas ner.
Själv skulle jag vilja vara det bästa möjliga stödet för de närmaste, men det är så svårt att veta vad som är det bästa att göra i ett sådanthär tillfälle. Så om någon av som läser bara vill prata eller nånting, så snälla säg till. Det bästa är om man ens kan hjälpa helt lite.
Själv skulle jag vilja vara det bästa möjliga stödet för de närmaste, men det är så svårt att veta vad som är det bästa att göra i ett sådanthär tillfälle. Så om någon av som läser bara vill prata eller nånting, så snälla säg till. Det bästa är om man ens kan hjälpa helt lite.
Sedan så är det här ju också en helt otrolig tankeställare, man märker hur på ett annat sätt man ser alla saker, vad som verkligen är viktigt och hur onödigt mycket vikt man lägger på små, obetydliga problem.
bilden är inte min, tog den från facebook
Vila i frid.
// Hedda
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti
Kommentera gärna nånting. Tacktack <3